15/ 11, Bidrag

Bror Axel Dehn: lys

Udgivet 28 november, 2015

lyset indtager rummet som en fødsel, som endnu en blundende skønhed i ingen; det kiler langsomt ordene ind i tavsheden og billedet af tavsheden,

som når vævet i de tyndeste blodkar rives itu og ligger størknede; som når de grågule gnist af strøm i en ladet stikkontakt forlader synet før synet registrerer deres

glimt; jeg kan leve i verdener af disse billeder, men aldrig være i live; jeg kan sige dit navn højt i et tomt rum og mærke fraværet tynge i mine ben,

gemme mig væk under dynens indestængte fugt og mærke kroppen snart ligge jordslået mod din; jeg kan kigge op og fornemme objekternes tavse åndedrag;

et glas vand der vender blikket mod mig og hvordan jeg chokeret i lysningen ser at tingene ser mig; før natten bragte en ukendt drøm med sig og lod tungen

glide over gummens blødhed i nervøsitet over hvad det kunne betyde, havde jeg en sikkerhed: jeg havde altid tænkt på mine drømme som glasklokker, selv før jeg havde

et sprog opfattede jeg dem som langsomt klirrende lyde der vævede sig selv, som billedløse sansninger der nu er forsvundet i din lyserøde huds bleghed i morgenen,

forsvundet i dit fosterfarvede mirakel

Bror Axel Dehn

15/ 11, Bidrag

Johannes Lilleøre: Tre digte

Udgivet 24 november, 2015

jeg mødte ham
i rundetårn
det regnede på os
som lyset forsvandt
i en tragt
sagde han

*

han nægter at stave
fossil
korrekt

under alle ord
en opslagstavle
af kork

vi udholder
hans indholdsfortegnelse
under hinanden
en dinosaur

*

æbleskroget gennembløder
min taskeflap
det er torsdag
du er far

jeg ligger strakt
halvtaget af pap
et batteri
under far

Johannes Lilleøre

15/ 11, Bidrag

Anne Katrine Bagai: turen hjem

Udgivet 20 november, 2015

vaskehalsen peger på 
 sort sol og hallo du!
 tag  bagtrappen til et  forår
 hvor vi krænges ud i en  pomade
 af skjolder og grøfter hvor
 skyttegravene i dine øjenlåg  
bare bliver dybere
  alle de fugle i krattet der  
ligger hengemt hengemt  
bag lyng skal vi plaffe dem?
 så lad os dog gøre noget
 alle talord og lydord forbliver nøgne 
som når vi er børn og aer hinandens
 rygge  med ru fingre
 som din fede næve i mit hår   
kan det filtres ud eller hvad 
hører du efter?

   bjerget vi bor på
  rystelserne i dit ansigt lille jordskælvsmarionet
 du danser med det løse
 det tykke porcelæn
  alle de håndled du har lyst til at røre ved
  være et billede og lagt væk
  et lille portræt i en pung   
af den du en gang elskede
  ønsker vi ikke alle  at være det motiv  
at findes der  i brugt læder og
 blive slæbt med  

mennesker bliver brune af at bo i
  klipper eller  
blomstrede af at bo i tapetet  eller 
gule af at bo i røg 
vi bliver svimle af at bo hos hinanden 
skal vi trykke på faldskærmsknappen
  trække vejret godt ind inden
 kullet  sprænger vores lunger
  lukt ned i helvede til klaveret  
til ålen der laver hjulspin på
 bunden af din drøm  
de tykke glimtende guldfisk

toget kørte bare videre for os
 sådan  sagde du det
 lidt western lidt kejtet   
sådan lidt idiot 
åh baby kunne vi tilføje og  blive ved
 med konerne i telefonen   
og sokker på tørresnoren og
  årlige sammentræf på gaden  med
 hver sin møgunge i snor  
sikke en køn baby
 det er det vel
 ville du sige og
 blinke  med dit brugte øje  
og ingen ville vide om barnet var dit

   eller vi kunne mødes på en grill   
fuldstændigt uforsonede med lyn i øjnene   
bestille vores fritter og spise dem   
nedstirrende hinanden i et  dødfødt cafeteria
 hvor  kloren fra badeværelset ryger  
igennem væggen
 thats  the way it is ville vi sige  mens
 kloren ville trænge
  igennem os og gøre os møre  og blege
 og når vi endelig  gik ud af døren
 ville vi være  andre mennesker
 end da  vi kom
  but after all señor:   
this is not a love story

Anne Katrine Bagai

15/ 11, Bidrag

Hellen Gade: Jeg sidder i lufthavnen

Udgivet 16 november, 2015

Jeg sidder i lufthavnen i Bruxelles – længe
forpuppet
flyene letter og lander hele tiden eller
– tror jeg

Måske er det en drøm eller måske
bor jeg i Bruxelles og
må ud i lufthavnen for at se
flyene lette og lande

Måske kan jeg hverken se eller høre
dem herfra
hvor jeg sidder

Nu hvor jeg har vænnet mig til at sidde
netop her

Hellen Gade

15/ 11, Bidrag

Ida Monrad Graunbøl: To tekster

Udgivet 12 november, 2015

Vesterbro-Malmö

En pige fra Texas spørger, ‘Do I look very American in flip flops?’ Hun er et pindsvin på vej i natten og stritter i alle retninger i en dans om sig selv. Hun kan drikke øl på Mikkeler eller vin, indtil klokken ni, hvor hostlet lukker for udskænkning, og pigen rejser derfra. I receptionen ser folk på sig selv og hinanden. De ved de, hvor kommer fra. De lægger sig i kasser og sover dyrenes søvn med udsigt til hjertet på gaden og Meson España. Alle har de kanter og kompas i sig, men de ved ikke, hvor de skal hen.

Til læseren

Ved siden af kanyleboksen på Abel Cathrinesgade på Vesterbro står et gigantisk støbejernshjerte. Det kan man se, hvis man arbejder eller bor på hostlet ved siden af. Mange gange sidder der mennesker ved skulpturen. Det er deres vandingshul. De drikker stærke Guinness købt i African House eller skyder sig i armen. Hjertet kræver ofre. Et æble, sår, ømme fødder, heroin eller søvn. Det er så hårdt, at det ikke kan fjernes. Det hører til, selvom det ikke lytter. Det pumper i den mand, der har lagt sig neden for det. Han er skaldet og har et hul i hovedet. Hvis jeg ikke var bange for hjertet, var jeg ikke taget tilbage til Malmö. Så havde jeg fundet en forbinding i førstehjælpskassen og havde hjulpet ham på gaden. Bagefter havde jeg lagt en forbinding om metalhjertet, så det kunne se mere sårbart ud. Lige nu er de drivende skyer på himlen det stærkeste tegn. Under gaden løber rosenåen eller blodåen, som den også bliver kaldt. Hvis hostlet bliver et skib, der vugger på vandet, har hjertet holdt sig i skindet. Men når blodåen går over sine bredder, er der oversvømmelse og panik. Gæsterne vågner med vand til anklerne. Sådan går det, når hjertet bliver dyrisk.

Ida Monrad Graunbøl

15/ 11, Bidrag

Gordana Spasic & Johanna Frid: Utdrag ur familieepos

Udgivet 8 november, 2015

jag läser noget sted att alla hundar har rätt att andas trubbnosar med knipta nosborrar alla människor har rätt att andas där ovan jord, utan kors och utan ros jag funderar bara jag vill bara veta vad man har rätt till när man är död har man rätt till att bli begråten av fx sin far (om han stædig andas) att ens far græder så att det rinner snor fx snor in i hans mund och att det med andningen blir svært	när pappa är nybliven ungkarl för andra gången är jag hemma hos pappa det finns varken stolar eller bord och väggarna gapar tomma vi sitter på hans säng och måske er den där sängen nok det kanske aldrig slår far att våra kroppar binder oss samman allt det der kød och det der blod och att våra kroppar har brug for stolar och bord men fars öga söker fäste och ur hans mund kommer ord i mærklig följd ögat får inte fäste på allt det hvide ja väggarna och sängkläderna är hvide jag tänker mig att fars öga måste få fäste på något ligesom mit fordi vi har svært at se på hinanden, øjnene -_- så far river ut en affisch ur en tidning som jag fått välja ut i kiosken det är britney spears, hon har fittlåga byxor i lack jag minns hennes mave som glänsande och våldsam tar fram lite tejp och tejpar fast den på väggen bakom mig som varit så vit och far sätter sig mittemot igen jag minns det som att hans meningar är mer sammanhängande med britney der bagved
många år går jag säger: nej. dig kan jag välja bort. och jag väljer bort honom	många år går og det synes mig som att det måske findes kærlighed i skammen i ögat jeg undrar därför: er det kærligheden som kan lösa upp skammen en blik som er kjærlig og rettferdig som de tyvärr säger i norge den der blik er alt jag tror på inte bara i stunder av förskräckelse øjnene å och å
jag saknade en regelmässighet en regelbundenhet som havet: brett och med betydande djup jag ville bli vaggad i jämna vågor inte de der ord i märklig följd timmarna och föremålen hopfogade till oigenkännlighet till något som var omöjligt att läsa	allt var alltid hopplöst i vårt hem jag menar att det inte fanns någonting och att det aldrig skulle finnas en av köksstolarna gick alltid sönder sitsen lös mot träbotten den som satte sig fel föll handlöst rakt igenom mamma menade att det var hopplöst att laga den där stolen meningslöst det fanns inget att ta sig till bara hoppas att sitsen låg rätt ritualer kan få en att känna sig som en människa men att försöka hålla fast i möblerna för att de inte ska rasa är inte en ritual det är bara en konkret förtvivlan över sakernas tillstånd en morgon när jag kommer ut i köket är köksbordet rensat skålen med frukt, dagstidningarna, travarna med papper brödsmulorna kvittona, ja allt som alltid ligger där är bortplockat mitt på den tomma bordsytan ligger ett urklipp med rubriken: Så många knivhugg klarar din kropp hur många knivhugg klarar kroppen er det noget du kan eller vill minnas jag söker något som kan lösa upp skammen jeg prøver arme og ben sen prøver att göra samma sak igen med de der arme och de der ben
läslighet bygger på ett etablerat system av tecken och bilder ett samband föreligger mellan mening och tecken sproget er et billede af virkeligheden och läsning är ett sätt att tolka den många år senare husker jeg min mors ansigt hvordan det såg ud når hun ikke kunde genkende mig får djuren inte vara med? fordi de inte kan läsa? de mangler noget, de der dyr tommelfingre, fx djuren är inte till för oss att läsa	familjen är mer än bord och stolar mer än sin fysiska plats armarna och benen går att läsa de der arme og de der ben de ska göra samma sak om och om igen jag menar att våra ansikten och våra armar och våra ben är till för att upprepa sig och att det finns en möjlighet i upprepningen tummarna krävs för att tända ljus och dra för gardinerna på kvällen nusse nogens tinning langsomt dække det der bord vända bladet i en tidning
jag vill att det ska börja i bilden av julen i oslo i norge de där sekelskiftshusen i snön vid fjorden långt bort från hamnen förorterna staplas uppåt himlen djupnar i blått hvad med det. hvad med det og det lange lyse hår kan jag skriva om norge om jag aldrig varit i norge? jag skojar bara det er kun en joke hvis du spørger mig, så siger jeg bare: jeg tar aldrig til norge kender du den her sang: se venedig og dø? ja ja.. så vet du alt om norge förstår precis de spiser kvikklunsj det är alltid tisdag där …..barrträd	må jeg bare spørge har du nogen der læser dig? er der nogen av de dina som kan läsa dig? måske findes det nåd i viljan att läsa men också i att låta bli att läsa det som inte är till för att läsas ett ansikte som vägrar upprepa sig armar som vägrar göra om ett slags nåd i att välja bort
nogen gang er mor virkelig vred hon tar upp en träslev och slår min bror med den så att den går sönder i två bitar det finns inget i vårt hjem som har En Betydelse träsleven att skrapa runt i stekpannan med jag vet simpelthen inte hur jag ska läsa en träslev eller en balja i plast
når nogens ansigt falder sönder i bitar i to eller flere stykker stannar läsningen upp. ett ansikte som har gått i bitar kan varken läsa eller läsas det er et ansigt af frygt det er et ansigt som dödar djur av skräck för deras oläslighet	viljan att bjuda in i ansiktet att säga: kom in i mitt ansikte växer fram ur ett ansikte som är helt mor slår tinger i mange stykker de får flera funktioner, eller inga alls allt ligger på golvet, en keramikgumma i skärvor huvudet är avskuret från kroppen och klistras dit igen i efterhand hun siger inte ett ord om det varken mamma eller gumman det er inte det, at jag føler frygt för det osagda jag føler en djurisk skräck för det som inte går att säga hvis sproget er et billede af virkeligheden, hvad er virkeligheden sa men tillbaka till det viktiga, tillbaka till frågan visste du någonsin vad som skulle hända som barn? var du hungrig som barn det verkar viktigt att känna en hunger
i mitt gula rum finns de röda lårens ljud jag føler en stark rädsla för det egna brölet så tungan svulmer och slasker runt i munden som är stängd
att hungern är ett hål tror jag att alla här förstår jag føler en stark rädsla för den egna hungern det stämmer inte att jag aldrig varit rädd för hål mamma häller upp mjölk i en kastrull bryter i bröd låter brödet slaske runt och svullna upp till gröt har du tänkt på hur hungern känns om man tuggar jag lutar mig över diskbänken formar ryggen till en båge som katter gör cirka man får låta bli katter när de äter säger mormor jag går alltid fram till den där katten och drar den i svansen en gång möter jag katten på grusvägen och ur kattens mun hänger en mus jag rycker musen ut ur kattens mun lägger den i grus ritar ett kors med fingret där	har du tänkt på hur hungern känns när man ställer fram bestick gör fint med rutig duk och tänder ljus tvingar det der kød og det der blod in i en stol jag lutar mig över diskbänken formar ryggen till en båge som katter gör cirka
hvorfra kommer de der ord det er ok m mig hvis de holder op med det der kommandet om folk slutar att prata med varandra hold op med den der chat! skal nogen højere magt råbe fra himlen …det sker ikke det er som om folk, pludseligt, ikke kan holde op med at tale med at skrive til hinanden kan du godt lide når det er stille og roligt? når det er tavstheden der bestemmer? det kan jeg	när vi flyttar till mellanheden slutar jag att prata kanske är det det bästa som hänt mor jeg vet faktisk ikke jeg holder min kæft fordi jeg mangler ord jag gräver efter ord i munnen men det enda som finns är slem och smutsiga tänder allt som skulle gå att säga ja djupt begravet i slemmet jag minns malmö hamn som en frygtelig plats att skyarna jagar och att havet rasar och att måsarna skriker men vi är ju på marken och vi är vilse jag har ju bara sett havet en gång förut men jag skiter i det där havet det er lige meget med de der skyer det är mer det att vi är vilse på marken och måsarnas ljud måsarna som alltid skriker i malmö malmö som alltid är sveriges rövhål rövhålets rövhål som alltid är malmö hamn
når en veninde fortæller, at hun tabt sin telefon i toilettet så griner jeg højt jeg ville ønske det var mig der hade pisset på min telefon det skulle faktiskt vare ok, hvis nogen anden gjorde det bare telefonen er fuld af pis	pis over det hele
vi måste prata om norge
jag håller min bror i handen min bror siger jeg vil slet ikk holde den der hånd hej med dig, siger han men det är först många år senare detta är när vi fortfarande är i hamnen jag tänker att de som lärt sig att prata, att du har rätt de slutar aldrig prata, varför kan de inte bara prata är inte detsamma som att gräva fram ord eller det ordlösa som tränger fram av egen kraft det finns en möjlighet i ordens följd fuglene har också ljud och det finns fugler som har ord fuglene över fåglarna jag menar det på riktigt: det finns en möjlighet där i följden orden som ska göra samma sak om och om igen förstår du vad jag far efter	min bror och jag vi kan verkligen skratta! vi skrattar ofta och högt ibland pekar vi på en gul lök skalet från gule løg och skrattar högt jag tror att vi är nära vid havet i rövhålet malmö det är tredje gången jag ser havet alla tre gångerna har jag sett hålet i havet varje dag ser jag rövhålet malmö vi borrar ner armbågarna i sanden det är mest grus, om jag ska vara ärlig det sitter araber med vattenpipor och bolmar tjockt längs med havsranden, jag vet inte hur många meter araberna har murat upp sina kroppar ja de sitter så rakt jag menar att det är nåt fint jag menar att våra kroppar ska bygga en mur mot havet och fjortisar med kilo täckstift solar brösten och så jag och broren med våra armbågar det är inget särskilt jag vill med den här storyn den säger inte någonting om något det har hänt mycket i malmö är möllevången en busshållplats nu jag har för mig att du sagt det det handlar om att bygga bort rövhålet med allt man har bryta upp naturen med stenar och pinnar malmös natur som är ett rövhål det har ju hänt mycket men rövhålet är kvar kanske är det det som gör ont att se och därför som jag inte åker dit
jag menar att malmö är sveriges utkavlade rövhål och alltid kommer att vara det och att det är det som sorgen ligger i alla dessa handlingar som är förgäves och att en sorg mangler ord

Gordana Spasic, Johanna Frid

15/ 11, Bidrag

Louise Juhl Dalsgaard: To breve

Udgivet 3 november, 2015

Kære bindevæv, klump dig sammen et andet sted end i mine blodbaner, kære spasmer i følelseskirtlen, kære kramper i hornlygten, mit BMI er steget med tusinde procent, siden jeg forlod mig mine synder, stegte vagtler, fredspibende duer, det hele sidder på kroppen nu.
En dag talte gud til mig, det var i et akvarium fyldt med miltbrandbakterier, akward place to meet, synes jeg nok. Jeg husker helt ærligt ikk’, hva’ han sagde, gud, men i aftes, da jeg råbte om hjælp, stod de der, lægerne, med appelsiiiiiinstore smilehuller og lyste med pandelamper ned i min hals, stakkels overbelyste drøbel.
Det er svært upraktisk at ånde, uden et hjerte at banke med, det er dér, hunden ligger begravet – helten også: i hjertet, det er så simpelt, at det er til at kaste op over.

**

Kære liderlige krop i november, du mandarinrøde bryst, Psorea.
Der er ni diæter at svælge i, jeg når kun fem, før jeg bytter hjerte ud med hjerne, godt for noget, no doubt.
Kære histrioniske personlighed, kære autoimmune selvhad, nu med rødbede på skjorten: version en komma nul, kære radiovært: se! en stemme, den siger ikke: rejs jer fordømte her på jorden, men: vind og forsvind, eller.
Nu i disen her til morgen, faceraped, jeg forlanger ikke mit ansigt tilbage, kun kærligheden og at nogen synger: “nu er solen død, mor”.

Louise Juhl Dalsgaard